Jag är ingen bitch
1. När jag, eller någon jag bryr mig mycket om, blir orättvist behandlad.
2. När saker jag kan påverka inte blir som jag vill.
3. När någon tar min tvättid!
Den sista punkten är extra känslig. Tar någon min tvättid blir jag obarmhärtig och gör alla de där pinsamma saker jag egentligen avskyr när andra gör. Skriver lappar, plockar ut dyblöt tvätt innan den är riktigt klar och beter mig som en riktig kärring.
Så, idag när jag begav mig ner till tvättstugan, med fulla IKEA-kassar, hör jag hur maskinerna jobbar och står på. Känner riktigt hur det börjar bubbla i tårna på mig och jag formulerar redan tyst i huvudet vad jag ska fälla för sur kommentar om jag träffar personen som så fräckt snott min tid. Tur är att jag slänger en hastig blick på tid-tavlan innan jag rycker upp dörren. Ooops, var visst inte idag jag hade tvättid. Då blir jag plötsligt återigen väldigt söt, timid och trevlig. "Ursäkta min snurrighet, jag råkade vissta ta fel dag, fniss fniss".
Dagens glädjekälla:
Ett oplanerat besök från min kusin Klaudia. Mycket trevligt, mer sånt.
Tristess
Jag vet att jag varit gnällig sista tiden. Inte många positiva inslag i mina postningar. Och detta blir kanske inte heller mycket roligare. Men det är inte speciellt kul att vara sjuk. Sista dagarna har jag levt i soffan och sängen, och vad gör man egentligen då? Visst dator, TV och böcker i all ära, men när huvudet känns så tjockt och ögonen så svullna att man varken kan sitta upp, läsa eller titta på något längre än i några minuter åt gången, då känns livet helt plötsligt väldigt händelselöst.
Så mitt i denna tristess har jag lärt mig lite mer om Blindskrift, även kallat Punktskrift eller Brailleskrift. Började egentligen med att jag låg och glodde upp i taket (utan att ha ögonen öppna, men jag sov inte och dagdrömde inte heller, för alla dagdrömmar var redan drömda 1-5 gånger). I vilket fall, där i min missär sträckte jag mig lite lojt efter min vän Iprenasken. Kände då de små prickarna på paketets framsida och började fumla.
Det första som slog mig var - om jag någonsin skulle bli blind eller synskadad, hur fanken skulle jag lära mig att tyda det här? Visst känner jag prickarna, men efter kanske 20 gånger kunde jag fortfarande inte känna igen eller urskilja något mer än massa prickar. Funderade då på om det kanske berodde på att jag faktiskt inte vet vad det är jag ska känna efter. Så, när Iprenen verkat något googlade jag såklart efter ett punktskriftsalfabete. Och hittade lika självklart ett. Efter en stunds övande tyckte jag att jag kom ihåg bokstäverna I-P-R-E-N. Men vad hjälpte det? Mina fingrar var precis lika känslolösa som tidigare.
Då blev jag riktigt imponerad. Imponerad och fundersam (återigen) på om känseln är något som kommer automatiskt när man blir av med synen? Förmodligen något man tränar upp, men ändå. Imponerand över att det går att lära sig något sånt.
Läs: IPREN. Och hade prickarna varit i denna storlek hade jag nog haft det lite lättare.
Dags igen
Dessutom känner jag mig lite ynklig.
Pita
Behövs för en normalstor sats:
1 paket Jufke av märket Plivitrade (filodeg som kan hittas i de flesta affärer i invandrartäta förorter - går också bra med Fontanas filodeg, men blir inte riktigt samma goda smak)
1 paket fryst bladspenat (ca 450 gram)
Ca 250 gram keso
Ca 2 deciliter filmjölk
50-100 gram riven ost
200 gram fårost
3-4 ägg
1/2-1 tesked bakpulver
1/2-1 matsked vetemjöl
Rapsolja
Salt & peppar
Gör såhär:
Slå på ugnen på 220 grader
Tina spenaten och krama ur vattnet
Blanda spenaten, fårosten, den rivna osten och keson i en bunke
Knäck äggen i en annan skål, rör om och häll dem över spenaten, keson och osten
Blanda ner bakpulvret och vetemjölen i filmjölken och häll blandningen över resten av fyllningen
Salta och peppra efter smak - blanda om
Lägg bakplåtspapper på en plåt
Plocka fram filodegen och rulla försiktigt upp den - se till att den är helt tinad innan, annars går de tunna bladen sönder
Ringla lite olja över det översta bladet - lägg på fyllningen i ett väldigt tunt lager över ena hälften
Rulla ihop bladet till en rulle genom att börja från ena kortsidan (den fyllda delen) - ca 3-5 cm bred
Gör lika dant med resten, lägg på plåten och pensla över rullarna med ett tunt lager olja
Grädda i 20-30 minuter i mitten av ugnen
Lägg en köksduk över dem i ca 20 minuter när de är utplockade ur ugnen
Låt svalna - skär upp och ät! Gärna tillsammans med en kopp filmjölk.
Tips:
Tar fyllningen slut innan degbladen?
Riv några äpplen, blanda med kanel, socker, lite lite ströbröd och eventuellt russin. Gör sedan som med den andra fyllningen och grädda på samma värme i lika många minuter. Mmm - efterrätt!
Glädjekälla:
Äter du dig mätt direkt efter att pitan är klar, har du garanterat ändå lunchlåda för två dagar framåt. Inte illa.
Tidsoptimist
Ja, jag är tidsoptimist. Det försätter mig allt för ofta i situationer där jag springer runt som en galning i lägenheten för att bli klar i tid. Men det har också sina fördelar. Utvecklar ständigt nya sätt för att bli mer effektiv. Idag provade jag till exempel att topsa öronen samtidigt som jag borstade tänderna. Det var inte lätt vill jag lova. Krävs en stor portion tålamod och koordinationsförmåga för att föra runt tandborsten i en riktning samtidigt som jag för runt topsen i en annan. Krävs också en viss teknik. Vet inte om jag sparade in så mycket tid just denna gång. Men jag känner mig ändå stolt.
Glädjekälla:
En stor, högljudd och underbar familj. Och så låten Comes and Goes av Greg Laswell som jag snart lyssnat sönder. Har du inte Spotify? Jag har nog en inbjudan kvar, så säg till!
TILLÄGG:
Eftersom jag fått så många frågor nu - Spotify-inbjudan finns inte längre kvar i mina ägor. Sorry.
