precisprecis

Japp! I fredags ploppade tummen. Lite snörvlig och feberskakis trotsade jag mina krämpor och satte mig på tåget till Sthlm. Och vilken resa sen. Genomgående var mitt underbara sällskap av Snusmumriken. Till det kan jag också lägga några kära återseenden och en grym konsert på fredagskvällen.

19.00 entrade vi Cosmonova och lyssnade till skön musik av Carbon Based Lifeforms. Hade det inte varit för alla stjärnor att titta på och den digg-vänliga musiken, hade jag förmodligen somnat av avslappning. I detta fall är det ett gott tecken även om det kanske inte låter så. Därefter blev det öl och pub-burgare men sen tackade våra kroppar för sig och ville sova.

Lördagen toppades med att jag äntligen fick träffa Anna och Emils underbara lilla tjej Mina. Så underligt men ändå så naturligt det kändes att se min allra bästa vän som mamma. För trots att Mina snart fyller 2, hade jag alltså ännu inte träffat henne. Och som Snusmumriken sa, föräldrarrollen passar både Anna och Emil perfekt. Mer hjärtliga föräldrar får man leta efter.

Goda saker efterföljs ju gärna av fler fina upplevelser. Lussebulle och glögg med Emma fick ligga till grund för en mättande och väldigt trevlig lördagsmiddag. Kort och gott. Helgen har varit toppen! Och tack också Jennie för att vi fick bo som vi gjorde.

Till alla er som undrar varför jag inte hörde av mig när jag nu äntligen tog mig upp till Sthlm: Jag lovar att jag kommer tillbaka och då hör jag av mig. En helg är trots allt inte så lång.

Det här med Simba i knäet fungarar hittills fint. Glömde dock att berätta om en obligatorisk del i kureringsprocessen. O'boy. Varm O'boy med varma mackor till. Hade Basil fortfarande varit hos oss hade han säkert lånat ut två av sina ståtliga basilika-blad och krönt mina varma ost/tomat/lök-mackor. Men det blir gott även utan.

Fick ju ytterligare ett tips om hur jag snabbare ska bli frisk. Mystery Train. Verkligen en underbar film med galna och roliga karaktärer. Självklart var det Snusmumriken som fick mig att bli förälskad i den. Han har visst den inverkan på mig. Dessutom ligger han inne med en hel del bra-att-ha-tips.

Fick tips om att krypa ihop med katt och filt för att må bättre. Så nu ligger vi här, Simba och jag, och tittar på serier på datorn. Känner mig redan starkare och det var just precis det hela denna dag skulle gå ut på. För jag vill INTE missa ännu en stholmsresa på grund av ihärdiga och onödigt störiga baciller. Ikväll mår jag tip-top och imorgon är jag återigen jag. Så enkelt är det.

I veckan som varit har jag inte simmat. Inte heller har jag tvättat eller städat. Diskat? Nope. Däremot har jag varit trött och snörvlig. För en stund sedan gjorde jag dock en kraftinsats för Simbas och min egen trivsel.

I veckan som varit har jag träffat lite nytt folk. Ätit thai-mat hämtat ur en liten liten lucka, med en liten liten ringklocka hängandes ut. Och när man drog i den lilla lilla ringklockan öppnades den lilla lilla luckan och ut stack ett litet litet huvud med ett brett leende som tog min beställning.

I veckan som varit har det handlat mycket om Ventelo. Resten låter jag vara osagt.

I veckan som varit har jag fått uppleva en helt ny konturrik värld, då mina ögon berikats med linser.

I veckan som varit har jag varit på 40-årskalas och ätit libanesiskt, proppat i mig brownie-cheesecake med hallonsås och grädde som sköljts ner med hemmagjord citronlikör, fruktigt rödvin och härligt rökig whiskey.

I veckan som varit har jag skrattat mycket åt detta:



I veckan som kommer ska jag simma. I veckan som kommer ska jag tvätta. I veckan som kommer ska jag ÄNTLIGEN dra tummen ur sin mörka håla och sätta mig på tåget upp till Sthlm. Bland annat.

Mitt efternamn ställer ibland till det.

- Mitt namn? Martina Milisic. M-I-L-I-S-I-C. Nej inte M-E... M-I-L... Vänta: Martin, Ivar, Ludvig, Ivar, Sigurd, Ivar, Ceasar. Just det. Milisic. Med tre i:n.

När det kommer till uttalet har jag hittills hört många kreativa och tappra försök:

Milishick, Milipick, Milisich, Melsek, Miloshevich, Meleshkek, Milkshake, Mi...Mel...Milsh...mummel mummel.

Så. Här ges nu en lathund i uttal:

M och I uttalas precis som vanligt. Inget krångel. L:et uttalas som om det vore ett och ett halvt. I:et återigen normalt. S:et uttalas som S:et i Svensson. I=I. C uttalas som CK. Alltså. De sista tre bokstäverna SIC uttalas: SICK. Som sjuk. Fast på engelska. Med andra ord: MILLISICK. Se! Inte alls svårt egentligen.

Men. Så heter jag bara i Sverige. Åker jag ner till Kroatien uttalas Milisic istället såhär:

MILI=MILLI. SIC=SHITSCH. Rätt enkelt det med va?

På 80-talet fick hon mig att vilja penta håret och gå klädd i turkos Bagheera-overall. På 90-talet fick hon mig att vilja bli beroende av Lypsyl. Idag får hon mig att vilja vara stark. Om inte för mig själv, så för henne.

Hinder efter hinder har klivits över. Och alltid med ett högt buret huvud och en viljestyrka att beundra. Just nu sitter hon och hennes underbare man och väntar på ett viktigt besked. Själv sitter jag här med en stor klump i magen och hoppas så innerligt. För jag älskar dem båda så och önskar dem inget annat än medgång.

Där roar sig somliga med skvallertidningar. Jag däremot roade mig med världens mest ytte-pytte-lilla hund jag någonsin sett. Den lever definitivt inte upp till sitt namn - Heavy. Å andra sidan var det full fart i den lilla lilla bruna varelse som sprang fram och tillbaka i soffan och som då och då stannade till för att gnaga på och pipa åt mina fingrar. Jag blev så förälskad att jag var tvungen att föreviga Heavy i min mobil, något som inte var speciellt lätt. Och jag är verkligen ledsen för att jag alltid, av någon oförklarlig anledning, ställer mobilen på högkant när jag spelar in. Kvalitet ska vi inte heller tala om. Äh, titta bara på Heavy och tänk på att kameran lägger på några kilon.

Heavy from martina milisic on Vimeo.

Fick en mycket fin present idag. Den damp ner på mattan i hallen för några timmar sedan. Post tänkte jag, säkert bara reklam. Så jag ignorerade fram tills nu. Men ack så fel jag hade. Inte bara ett välkommet lönebesked, utan också en bok jag länge tänkt läsa: Beautiful Business. En bok om kvinnliga entreprenörer. Eller om coola tjejer helt enkelt. Mest glad blev jag dock för tanken och den lilla lappen med ett tack.



Full av inspiration, står det på. Tror jag det! Just vad jag behöver.

Att hänga upp juleljusen och granriset ovanför porten. Ja, tydligen. För det var just det som hängde där när jag stod och lirkade med nyckel i dörren imorse. Så sakteligen smyger julen alltså på även i år. Men än har den inte tagit sig hela vägen över tröskeln till min lilla lya. Det är ju bara november!

Läste mitt horoskop i metro idag. Gör ju alltid det, trots att jag egentligen inte tror på den typen av horoskop. Men ändå. Det stod att jag behöver mycket kärlek och omtanke just nu. Ja tack. Det behöver jag jämt :)

Mobilen min lever sitt egna liv. Av någon anledning började den spela upp en låt jag sparat ner för väldigt länge sedan. Och oj vad jag log brett när jag youtubade den igen nu! Enjoy:



När jag ändå trippar på nostalgi. Varför inte denna också?

Jag vet att det blir lite väl mycket Simba här. Men så är han ju faktiskt extremt underhållande.

Igår kom jag underfund med vad han egentligen hade passat perfekt som. Kock! Visst visst, alla djur gillar mat och att tigga sådant som matte/husse äter av. Och det gör såklart Simba med. Men så har han den där lilla extra passionen för att ha koll på vad som faktiskt händer i köket när maten lagas. Lugnast är han när han får sitta så att han ser hur pastan kokas, eller när grönsakerna skärs upp och det rörs i såser. Och med sitt delikata lukt-och smaksinne avgör han hela tiden om råvarorna som används är något att ha, eller om de egentligen borde ligga i soporna. Är det något som inte duger, rynkas det på nosen och smackas ogillande, a la missnöjd fransk gourmet-kock.

Snusmumriken hade en annan teori om vad Simba har talang för. Inredning. Varje natt tycks det ha provats hur mattan i vardagsrummet egentligen borde ligga. Och gud nåde oss om vi rättar till den igen, då är han omedelbart där och talar om hur det ska vara. Mycket underhållande som sagt.

Det är fredag idag alltså? Underbart! Känns skönt att kunna ta helg igen efter en nästan hel jobbvecka. Var ett tag sedan nu. Ska ringa mina sista lokalpressredaktioner alldeles strax, sen säger jag tack och hej till detta uppdrag. Har varit kul och lärorikt. Fått prata med många trevliga norrlänningar. Riktigt underbara lokalpatrioter.

Var och simmade igår igen förresten. Har blivit några luckor här och där på grund av uppdrag och förkylningar. Men det är riktigt kul varje gång jag kommer tillbaka. Vi har börjat bli ett mysigt litet gäng i varmvattenbassängen. Och vår poolkompis, en äldre extremt pratglad kvinna som gärna hade varit med på ett möjligt framtida bröllop om hon får, gav oss två tummar upp. Även denna gång.

Underbara människor.

 

Det är mörkt nu när jag varknar varje morgon. Riktigt mörkt. Och därmed också svårare att komma upp. Något jag verkligen ogillar i dessa mörka tider är när jag blir väckt innan väckarklockan ringer. Spelar ingen roll om det handlar om timmar eller få minuter, eller om jag inte fått snooza minst 2 gånger innan jag stänger av klockan. Jag gillar det inte. Tyvärr blir det oftast så ändå. Har ju en viss gammal herre i mitt hem, som fullkomligt njuter av att få mig att fruset masa mig upp ur sängen för att tillfredställa hans hungriga mage. Eller nödiga bakdel. Eller bara den ständiga kellusten. Ibland också leklust, men då tittar jag bara på honom och frågar om han är riktigt klok.

Tur nog är jag ju sån att jag gillar fiffiga prylar. Och en extremt fiffig pryl som jag verkligen tror jag skulle älska om den kom innanför min sovrumsdörr är en såndär väckarklocka/lampa med gryningsljus. Med fågelkvitter, helst. Tyvärr hjälper den nog inte mot Simba, men kanske mot min ovilja att kliva upp i mörker. Någon som har provat?



Ena annan extremt fiffig idé är något Anna tipsade mig om. Linas matkasse. Det man gör är att betala en summa varje vecka, sen får man en matkasse levererad, också varje vecka, med matvaror och 5 recept för 4 personer. Hur smidigt är inte det?! Rejäla portioner för 2 varje dag + 2 rejäla lunchlådor. Mmm, blir hungrig och nyfiken. Såg att de levererar i Gbg också.

Så, om någon någongång vill göra mig glad (vilket jag hoppas) är pryl och presentkort väldigt välkommet. Snart är det jul...

Funderade lite på det där med katt- och/eller hundmänniskor (ja, man kan vara både och). Och av någon anledning känns det som att det uppfattas tuffare att vara hundmänniska. För hundmänniskor ses ju gärna som friskus-typer som kan det där med att leda och som har ett extra lager skinn på näsan. 

Är man istället katt-tokig är risken tyvärr ganska stor för att man också anses vara just tokig. Då förvandlas man automatiskt till den galna katt-kvinnan i Simpsons som har som livsuppgift att rädda all världens stackars herrelösa katter. Eller till en vän liten dam (eller en singel och småmesig kvinna) som oftast sitter hemma i en tjock stickad kofta, alldeles ensam, och som bara har sina katter att prata med. Omgiven av rosa och blommiga tapeter. 

Låter kanske tragiskt och som en grov generalisering. Och vad vet egentligen jag om sånt här. Ville mest bara säga att jag idag återigen insåg att jag absolut kan tänka mig att gå från Whiskas till Pedigree. Men först ska min käre gamle fis få njuta av min odelade uppmärksamhet. Av att få ha mitt knä alldelse för sig själv och lämna en och annan dregelpöl efter sig.

Och nej, jag är varken singel, mesig, eller ensam. Har inte heller några rosa och blommiga tapeter. Och tro mig, jag är definitivt ingen friskus-typ. Däremot är det mys med tjocka stickade koftor. Det står jag för.