A stroll down Memory Lane
Det spelar ingen roll hur fort jag går framåt. Om jag skuttar glatt eller bara promenerar i behaglig takt. Minnen kommer Ibland ifatt mig. Det händer. Då stannar jag till, plockar fram en näsduk och torkar bort en tår. Oftast känns det bättre och jag fortsätter gå. Med ett leende.
För en kort stund stannade jag till ikväll.
För en kort stund stannade jag till ikväll.
Kommentarer
Postat av: Jennie
Kram sötis!
Postat av: syster
förstår. Såg¨precis på "The Visitor". Vacker, rörande film. Jag log och snyftade och tårarna rann.
äLSKAR DIG!
Trackback
