Det är färdigfjantat nu
Dessutom får jag helt enkelt sluta upp med att fjanta mig. Satt i förra veckan och skrev en mängd texter om kvinnor som vågat ta steget till en förändring i sina liv. Ja helt sysslolös sitter jag faktiskt inte. Och vilka förändringar sen! Företagande. Finns absolut inget som säger att inte jag skulle kunna fixa det. Inget alls.
Ett mål på vägen till ett tuffare jag ska bli att ta tag i en av mina stora men också löjliga rädslor. Att köra bil. Jag vill ju inte bli en sån som fiser runt i 40 på motorvägen för att det råkar vara lite halt ute. Bara jag som kan göra något åt det. Och. Jag tror att jag skulle gilla det. Att köra bil alltså. Normalt.
Sen. Något jag hållit mig ifrån allt för länge nu är pennor och skissblock. Har ju för fanken gått en 2-årig konstnärlig utbildning. Och vet du? Jag var grym! DET vill jag ta tillbaka. Märk ordval, jag sa "ta" inte "ha".
Sådär ja! Ett steg i rätt riktning. Förresten, har en sak till att säga. Jag är oerhört lyckligt lottad för att ha världens bästa Snusmumrik i mitt liv. Du får mig att tro på saker.
I Have Confidence
Plantera mera
Sen är den faktiskt inte det enda gröna som går att skåda i min lägenhet. Köpte en liten basilikaväxt för sådär två veckor sedan. Antagligen för att jag skulle använda den till något gott, men än har jag inte krökt några blad. Däremot har jag, och det är jag oerhört stolt över, lyckats hålla den vid liv! Kom på den briljanta idén att jag för en gång skull faktiskt borde läsa på plasthöljet som följer med runt plantan när man köper den. Och där stod: "Ställ plantan i ett glas vatten". Så, varje gång när plantan sett trött och ledsen ut har den fått ett glas vatten av mig. Och lever, än idag!
Jo. Skulle ju också skriva att jag var på fransk restaurang igår. Jättegott och underbart trevligt. Och medan vi satt och avnjöt vår mat, spelade de massa musik från filmen Amelie från Montmartre. Självklart blev jag sugen på att lyssna även nu. Du med kanske?
Flickan och pappan
Pappan tittar förvånat.
- Känns som du aldrig var riktigt stolt över mig, som att jag inte riktigt nådde upp till dina förväntningar. Som om jag vore någon som inte riktigt var värd att förvänta sig något av. Som att någon annan alltid var bättre. Älskade du mig lika mycket?
Pappan ser ledsen ut.
Jag älskade dig minst lika mycket. Fick bara aldrig riktigt kläm på dig. Du ville aldrig ta emot råd eller hjälp, aldrig göra som jag sa. Du gjorde alltid som du själv ville och vände dig alltid till din mamma istället. Jag förstod mig inte alltid på dig, men jag var stolt över dig.
Flickan lägger åter huvudet tungt på pappans arm. Hon känner doften av Jean Paul Gaultier Le Male. Hon känner sig lugn, hon känner kärlek.
Hon känner saknad.
Bjuder på kärlek
Söndag i punktform
Med en varm Simba i knäet sammanfattar jag min söndag:
Nybryggt kaffe, en självklarhet numera.
Långfrukost med mycket pladder.
Lite stress vid insikt att tåget snart avgår från perrong 7, gbg central.
Pustar ut, vi hann ändå. Med god marginal.
Vinkar, lite ledsen men mest glad i hjärtat, hej då till Anna.
Mobilpaus.
Ett soligt torg och funderingar på vart härnäst?
Svar: mamma!
Lång promenad i sol och ett blåsfritt gbg.
Återigen glad i hjärtat vid åsynen av mammas rosiga kinder.
Spårvagn hem, kort fundering på om Kviberg marknad och span på begagnade möbler hinns med?
Nej, hem. De har nog redan stängt ändå. Blir nästa helg.
Mejl-koll och skutt i hjärtat. Skickar svarsmejl om att mitt första skrivuppdrag är antaget! Spännande!
Mobilpaus igen.
Facebook.
En mage som kurrar efter pizza och en famn som längtar efter en viss Snusmumrik.
Många timmar kvar till säng. Gott.
Förresten! Ska på Halloween-partaj. Tips på utklädnad för två? Har själv några idéer, men alltid kul med fler förslag. Tackar!
En tur till Himmelriket igen
Anna och jag har spenderat dagen i ett underbart verkligt himmelrike. SPA! Har ju varit där en gång tidigare, men blev minst lika förtjust även denna gång. Redan efter 15 minuter hade vi avverkat alla synonymer på skönt, underbart och skönt och underbart, vi bara kunde komma på. Efter fyra timmar hade vi hunnit trippla alla synonymer och kände oss möra, men mycket nöjda. För er som bor i Göteborg är St Jörgen Park Spa ett varmt tips. Speciellt när höst och mörker drabbar.
Nu ligger Anna utslagen i rummet jämte och sover förmodligen redan sött. Jag ligger, men sover uppenbarligen inte än (väldigt snart dock). Innan vi hamnade här blev det en delikat och välförtjänt hamburgare var, i trevligt sällskap av Snusmumriken på Danilo. Det är hårt att spa:a.
Sjung med!
Sjung: "Karlsson, Karlsson, världens bästa Karlsson..." Men byt ut Karlsson mot Anna. Sådär ja! Om du vill kan du ju sjunga med mig. Jag går just nu runt och städar och trallar på precis den melodin och känner mig glad. Min bästa Anna kommer nämligen i helgen, och då ska här fixas och donas. Bara lite i alla fall. Ska hitta på allt möjligt gott, bland annat hänga på spa och dricka vin. Ja, jag vet vad ni tänker. "Ska hon verkligen lägga pengar på spa, som inte har ett jobb?" Vet ni vad svaret blir? "Ja tänka sig, det ska jag banne mig göra!" Och för att lugna den orolige, inga A-kassepengar går till min underhållning. I alla fall. Det ska bli så himla skönt att få prata massa strunt med Anna igen.
Tips till den som vill prova när lusten faller på: www.stjorgenpark.se
Trevlig helg!
Man ska vara snäll
Ni vet att jag nämnde för ett tag sedan att jag skulle vara med i en slags undersökning i hypnoanalys. Idag var min femte vecka och gång. De två första mötena kändes riktigt roliga och förväntan nästan rann över. Förväntan är fortfarande stor, men jag tycker inte längre att det känns lika kul. Svårt det där. Jag försätts i hypnos och ska se en massa minnesbilder framför mig, som jag sedan ska berätta om. Men jag ser inget. Det är blankt. Till slut kommer det ett och annat konstigt minne om kojor jag byggt, eller fiskar jag fångat. Helt meningslöst. Visst, förra gången kom jag i kontakt med ett minne jag kämpat för att glömma. Och idag fick jag förvisso kontakt med känslor jag blev arg av.
Jag blev så sjukt arg och ledsen just för att jag inte kunde se något, för att jag återigen så gärna vill att detta ska göras rätt. "Varför ser jag inte något, är jag dum eller?" "Jag måste göra något fel, det här funkar inte på min knäppa hjärna." Tja, antar att det förmodligen är just det jag måste lära mig att göra annorlunda. "Du måste vara snäll mot dig själv, inte fortsätta slå."
Jag ska alltså vara snäll mot mig själv. Inte fortsätta slå.
Nybryggt kaffe
I torsdags tog Snusmumriken min hand och sa:
- Vi ska gå och köpa en present till dig. Eller egentligen är den kanske mer till mig.
Sagt och gjort, och därmed kom en kaffebryggare in i mitt hem. Eller snarare en perkulatorbryggare. I vilket fall. Ville bara tala om det numera går att få nybryggt kaffe hos mig. Det är bara att komma hit om suget smyger sig på. Jag skulle vilja skriva att det också finns nybakade bullar till, eller äppelpaj, eller något annat mumsigt, men riktigt så huslig har jag inte blivit än. Tror du på mirakel, tycker jag ändå att du ska göra ett försök.
Välkommen!
Det är inget skämt
- Du? Du! Det är inte kul längre. Jag är för gammal för lekar. Vilken dörr är det jag måste ta mig igenom för att komma tillbaka hem?
Mina kära S.
Idag var det Simbas tur att säga hej då till Lindholmen. För denna gång. Intet ont anande sprang han in i det sista runt och krävde både kramar och bus. Men när buren plockades fram blev ögonen stora som pingisbollar.
Nu sitter han dock här i min soffa, framför TV:n, tätt ihopkrupen jämte Snusmumriken och tittar på fotboll. Kompisar i vått och torrt. Min misstanke är att flytten är något av en stor omställning också för Snusmumriken. Även om han säger att han tycker det ska bli skönt att slippa katthår, sand mellan tårna när han borstar tänderna, och ihärdigt gnäll på morgonkvisten.
Jag tycker att det är rätt gott att som omväxling se dem båda här i min soffa. 
Löven faller men idag är det vår
Niotillfems vårblandband: När gruset försvinner från trottoarerna och vi dricker rosévin i parken.
Trevlig vårfredag!
Balder
Det har hänt en del sedan den sista (skriftliga) uppdateringen. Bror och svägerska har varit på besök, och det har varit alldeles, alldeles underbart. Signe står på plats i mitt vardagsrum, vilket också känns alldeles, alldeles underbart (mina skinkor är numera något varmare och mycket gladare om kvällarna när vi tittar på exempelvis Grey's). Snusmumriken och jag var i både Malmö och Köpenhamn i helgen, bara fin-fint, trots regn och blåst. Köpenhamn är verkligen en plats där jag skulle kunna tänka mig att bo, om det inte vore för språket.
Så se, dalen var egentligen inte djup denna gång, bara långvarig.
OH! En viktig sak till. Jag fick äntligen åka riktig berg-och-dalbana igen. Älskar suget i magen. Tyvärr är jag för feg för andra saker. Blev Virvelvinden med min höjdräddlike svåger istället för Kanonen. Vi fick snurra en gång, när karusellen stannade. Jag lovar bättring till nästa gång, är Björn med på det?
Tillägg: Haha! Insåg just att jag inte precis har stenkoll på det svenska språket. Förströstan betyder hopp eller tillit, inte tvärt om. Blev ju fel då, när jag skrev "förtrösta ej". Nu står det dock rätt till med förtröstan och jag känner mig lite klokare.
Älskad
En länk kom lastad med kärlek:
