precisprecis

Ja, för här blir inga barn gjorda. Inte för att målet just nu är att göra barn (inte resultera i det i alla fall). Men det får helt enkelt vara nog. Inga finanshål ska få mig att gå i diket, banne mig! Här har en lusta vuxit sig stark för att göra något åt det. OK, jag har sökt tusen jobb (i runda tal). Det är bra. Men min svaga punkt har varit att följa upp mina ansökningar. Ändring där. 

Dessutom får jag helt enkelt sluta upp med att fjanta mig. Satt i förra veckan och skrev en mängd texter om kvinnor som vågat ta steget till en förändring i sina liv. Ja helt sysslolös sitter jag faktiskt inte. Och vilka förändringar sen! Företagande. Finns absolut inget som säger att inte jag skulle kunna fixa det. Inget alls. 

Ett mål på vägen till ett tuffare jag ska bli att ta tag i en av mina stora men också löjliga rädslor. Att köra bil. Jag vill ju inte bli en sån som fiser runt i 40 på motorvägen för att det råkar vara lite halt ute. Bara jag som kan göra något åt det. Och. Jag tror att jag skulle gilla det. Att köra bil alltså. Normalt. 

Sen. Något jag hållit mig ifrån allt för länge nu är pennor och skissblock. Har ju för fanken gått en 2-årig konstnärlig utbildning. Och vet du? Jag var grym! DET vill jag ta tillbaka. Märk ordval, jag sa "ta" inte "ha".

Sådär ja! Ett steg i rätt riktning. Förresten, har en sak till att säga. Jag är oerhört lyckligt lottad för att ha världens bästa Snusmumrik i mitt liv. Du får mig att tro på saker.