precisprecis

Jag är medveten om att det är, och alltid varit, mycket berg-och-dalbana över mig. Och att mina medpassagerare ibland kan bli lätt illamående. Men hav förtröstan! Jag kämpar på för att göra resan mer behaglig för både mig och andra (det där lät mer som en uppmuntran till mig själv än något annat). I vilket fall, inser också att min berg-och-dalbana ibland påverkar antalet bloggposter här på precisprecis. Återigen, hav förtröstan (speciellt syster)! Jag kommer alltid tillbaka.

Det har hänt en del sedan den sista (skriftliga) uppdateringen. Bror och svägerska har varit på besök, och det har varit alldeles, alldeles underbart. Signe står på plats i mitt vardagsrum, vilket också känns alldeles, alldeles underbart (mina skinkor är numera något varmare och mycket gladare om kvällarna när vi tittar på exempelvis Grey's). Snusmumriken och jag var i både Malmö och Köpenhamn i helgen, bara fin-fint, trots regn och blåst. Köpenhamn är verkligen en plats där jag skulle kunna tänka mig att bo, om det inte vore för språket.

Så se, dalen var egentligen inte djup denna gång, bara långvarig.

OH! En viktig sak till. Jag fick äntligen åka riktig berg-och-dalbana igen. Älskar suget i magen. Tyvärr är jag för feg för andra saker. Blev Virvelvinden med min höjdräddlike svåger istället för Kanonen. Vi fick snurra en gång, när karusellen stannade. Jag lovar bättring till nästa gång, är Björn med på det?

Tillägg: Haha! Insåg just att jag inte precis har stenkoll på det svenska språket. Förströstan betyder hopp eller tillit, inte tvärt om. Blev ju fel då, när jag skrev "förtrösta ej". Nu står det dock rätt till med förtröstan och jag känner mig lite klokare.