precisprecis

Det finns en sak som gör att jag inte läser böcker speciellt ofta. Jag fastnar. Tycker det är otäckt hur lätt jag sugs upp av en ny värld i en ny bok. Och hur tomt det känns när den är slut. Allt annat blir obetydligt och boken är det enda jag kan tänka på, när jag inte sitter med den i knäet. OK. Alla böcker har kanske inte den inverkan på mig, men de allra flesta. Därför undviker jag oftast att läsa "under året" när det finns så mycket andra viktiga saker att göra.

Jag läste ju nyss Vindens skugga, vilken jag fortfarande håller fast vid som en av mina absoluta favoriter. Den bok jag däremot avslutat nu, förväntade jag mig inte mycket av. Jag köpte den för att den stod i top-10-hyllan. Fantasifullt. Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer. En ganska fånig kärlekshistoria, som stundtal kändes som en dålig Harlequin-roman (ja jag har läst några såna också). När jag kommit knappt halvvägs var jag dock lika uppslukad som jag vanligtvis kan bli. Kanske lite mer. Kom till och med på mig själv med att skratta högt och bita på naglarna. Den var faktiskt helt OK, och olyckligt nog den första boken i en serie av tre. Antar att jag måste köpa resternade två och vara osocial och ineffektiv ett tag till. Vad det var som fångade mig? Vampyrer såklart!