precisprecis

Har senaste tiden pendlat mellan trötthet, galenskap, lycka, trötthet igen, uppgivenhet, sprallighet och så lite trötthet till. Lätt att bli både galen, trött och uppgiven bara av det.

Några som förhoppningsvis är lyckliga idag (trots att det är februari) är vår kära kungafamilj. Victoria har äntligen fått sin man av folket och svarade JA! Inte bara en gång, utan flera dessutom. Kungen däremot såg inte så nöjd ut på denna bild, även om han enligt Aftonbladet ska ha "kommit loss" lite.



Funderade tidigare på vad frieriet i sig kan ha för betydelse för det ekonomiska läget. Skvallertidningarna har ju garanterat något att skriva om i minst ett år framåt. Får säkert anställa extra personal för att täcka upp alla smaskiga detaljer. Med pressarna på högvarv och en kunglig kärlekshistoria att följa, lär de sälja ett och annat nummer extra. Det i sig skapar ett större habegär hos pensionärerna, som egentligen är för fattiga för att köpa varje nummer, men för nyfikna för att miss något. Därför tar de sig istället oftare till frisörsalongen för att lägga håret. Är en bättre affär än att köpa tidningen själv. Så här får de både läsa tidningen, fixa frisyren och vara sociala på samma gång. Och när det går bra för frisörerna ser det bra ut i största allmänhet sägs det, de är ju så många. Dessutom vet vi alla att många bäckar små kan få stopp på finanskrisen.

Nej funkade inte så bra idag heller.

Glädjekälla:
Fortsätter i politikens tecken. Denna får mig inte bara att skratta utan också att sjunga för full hals så fort min sprallighet ger sig till känna. Obamas elf » 

 Undrar om jag hade känt mig nöjd som Obamas elf?