precisprecis

Nej, det var inget för mig. Inte heller Depeche Mode höjde nivån på min festival-upplevelse, tyvärr. Börjar de bli lite gamla? Men med trevligt sällskap och en mycket roande GPS i bilen blev det en skoj road-trip ändå. Jag fick se en del av de värmländska skogarna, något jag inte gjort tidigare.

Och självklart åkte mobilen fram då och då för att dokumentera minnesvärda stunder:

Enligt vår GPS skulle vi vara 900 meter från vårt mål, Arvika. Vi hade hamnat mitt ute i bushen. Man tycker ju såhär i efterhand, att vi borde fattat när vi åkte in på första grusvägen att vi var en aning fel ute. Inte då. Vi följde snällt GPS-rösten: Om 100 meter, sväng vänster, sväng vänster, sväng vänster, sväng vänster... Snacka om typiska storstadsbors (jag räknar ockås mig själv dit numera) korkade fördomar. Är detta verkligen huvudvägen in till Arvika?



Så snart vi passerade skylten som talade om att vi (slutligen) anlänt till Arvika, föll den första regndroppen mot rutan. Lagom till Depeches spelning blev dock himlen molnfri. Tyvärr gjorde det inte konserten bättre.

   

Jag lär mig aldrig att jag borde ställa mig i Baja-Maja-kön innan jag är precis på gränsen till sprickfärdig.



Och väl inne gladdes jag åt varningstexten på tvål-automaten. Ifall jag skulle råka bli sugen.