precisprecis

Det börjar inte bra. Så snart jag tagit klivet in i vagnen känner jag doften, eller lukten (har lite svårt för att skilja på innebörden). En fis. Inte en liten en, utan en ganska rejäl. Jag försöker täppa för näsan diskret, samtidigt som jag snabbt kippar efter luft. På något mirakulöst sätt lyckas jag utan att börja klökas. Sen letar jag plats. Men väldigt uträknande. Trots att jag inte vill, gör jag ett försök till att snabbt lokalisera luktkällan. Vill ju inte sätta mig för nära. Hittar en plats och tror jag sitter säkert. Då börjar allvaret.

Snett framför mig sitter en äldre man. Börjar strax inse att min strategisk valda plats inte längre känns så säker. Börjar istället bli väldigt säker på att han kan vara källan till fislukten. Sen ser jag att hans pekfinger är halvägs uppe i näsan. Och jag vet att jag just nu låter som fröken fisförnäm, som aldrig går på toaletten eller exepelvis snyter mig offentligt. Det gör jag, och mer därtill. Men jag blir som förtrollad. Blicken fastnar vid fingret och näsan. Tycker det ser riktigt illa ut och försöker titta därifrån, men det går inte. För tänk om jag tittar bort och inte ser vad han gör av innehållet. Då skulle jag ju inte längre ha koll. Han skulle ju kunna rulla ihop det och snärta iväg paketet. Åt mitt håll utan att jag visste om det. Bättre att jag tittar så att jag vet. Men vad händer om han verkligen skulle göra det? Förmodligen hade jag spytt, och vad hade jag vunnit då?

Spårvagnen stannar och jag hoppar av. Och kontrollfreaket med mig.