precisprecis

Jag vet att jag varit gnällig sista tiden. Inte många positiva inslag i mina postningar. Och detta blir kanske inte heller mycket roligare. Men det är inte speciellt kul att vara sjuk. Sista dagarna har jag levt i soffan och sängen, och vad gör man egentligen då? Visst dator, TV och böcker i all ära, men när huvudet känns så tjockt och ögonen så svullna att man varken kan sitta upp, läsa eller titta på något längre än i några minuter åt gången, då känns livet helt plötsligt väldigt händelselöst.

Så mitt i denna tristess har jag lärt mig lite mer om Blindskrift, även kallat Punktskrift eller Brailleskrift. Började egentligen med att jag låg och glodde upp i taket (utan att ha ögonen öppna, men jag sov inte och dagdrömde inte heller, för alla dagdrömmar var redan drömda 1-5 gånger). I vilket fall, där i min missär sträckte jag mig lite lojt efter min vän Iprenasken. Kände då de små prickarna på paketets framsida och började fumla.

Det första som slog mig var - om jag någonsin skulle bli blind eller synskadad, hur fanken skulle jag lära mig att tyda det här? Visst känner jag prickarna, men efter kanske 20 gånger kunde jag fortfarande inte känna igen eller urskilja något mer än massa prickar. Funderade då på om det kanske berodde på att jag faktiskt inte vet vad det är jag ska känna efter. Så, när Iprenen verkat något googlade jag såklart efter ett punktskriftsalfabete. Och hittade lika självklart ett. Efter en stunds övande tyckte jag att jag kom ihåg bokstäverna I-P-R-E-N. Men vad hjälpte det? Mina fingrar var precis lika känslolösa som tidigare.

Då blev jag riktigt imponerad. Imponerad och fundersam (återigen) på om känseln är något som kommer automatiskt när man blir av med synen? Förmodligen något man tränar upp, men ändå. Imponerand över att det går att lära sig något sånt.

          

Läs: IPREN. Och hade prickarna varit i denna storlek hade jag nog haft det lite lättare.