precisprecis

För ungefär ett år sedan skrev jag ett inlägg om hur jag svävade fram på ett rosa fluffigt moln. Hade precis fått höra från fina Maja under vår lunch, att det riktigt strålade om mig. Minns att det gjorde mig ännu gladare och kanske gnistrade jag till lite extra starkt just då.

Hon har den effekten på mig. Vissa människor fungerar bara så. Och igår träffades vi igen, lite mer vintertrötta än för ett år sedan. Men vår fika var inte mindre trevlig för det. Ibland är det skönt att bara få nicka åt varandras beskrivning av en trött vardag. En sådan vänskap uppskattar jag. Och. Vi utbytte faktiskt lite roliga tankar och idéer, som jag tror kan bli riktigt bra. Som kanske också kan få oss att hitta tillbaka till våra moln igen. 

Det var med andra ord en behaglig och bra dag. För mig innebar den inte bara fika i gott umgänge, utan också lite framtidstro.

Imorgon hittar ni mig nervöst stirrandes på telefonen. Nu mår jag illa och lägger mig och läser istället.