precisprecis

Vi spanar på fåglar till varje frukost. Mest engagerad är såklart Simba. Pratar hela tiden. Om eller till fåglarna, det vet vi inte riktigt. Snusmumriken och jag däremot pratar mer i samlad form, begripligt med varandra.

Har upptäckt en kompis som varje dag, lagom till frukost, kommer flygandes och sätter sig i Rönnbärsträdet utanför. Burrar upp sig, äter lite och släpper ut det igen. Men mest vakar han över sitt träd. Och vi i vår tur spanar. Med vår lilla kikare.

Gott är det. Simba och jag är lyckliga i vårt nya hem.



Ser ni förresten ärret på toppen av Simbas öra? Minnen från fornstora dagar när S fortfarande var herre på täppan. Jag räknar kallt med att han är återomvandlad utekatt, på deltid, lagom till våren. Tror faktiskt inte att han tappat stinget riktigt än.