precisprecis

Vaknade inatt av Snusmumriken vid min sida. Han tittade på mig och frågade:

- Vad var det som fick dig att bli ledsen tidigare?

- Jag vet inte riktigt, svarade jag. Hans livsberättelse rörde om något i mig. Sorgset hur han verkade gå från att vara passionerad och full av drömmar och planer, till att nästa dag glömma allt och helt ge upp hoppet om en lycklig framtid. Tyckte synd om honom. Ville ruska om, trösta och krama honom. Han påminde mig om mamma. Han påminde om hur det är att leva med någon som inte är riktigt lycklig, som tappat bort sig själv. Han påminde mig om mig själv.

- Vet precis vad du menar, sa Snusmumriken.

- Det gillar jag med dig. Du förstår mig bra. Det verkar vara ...självupplevt?

- Det är det. Kom och lägg dig på min arm och somna om nu, viskade Snusmumriken.

Jag la mig på hans arm och somnade om. Kändes bra.



Glädjekälla:
Syster. Träffades på Mediterrano och njöt av riktigt god fisk och vitt vin. En snabb sväng förbi Whyreds rea och sedan vidare till Biopalatset och Benjamin Buttons otroliga liv. Det enda som var otroligt var hur sövande, seg och menlös den var. Trevligt sällskap, popcorn och m&m var räddningen på timmarna som aldrig ville ta slut. Efter det blev det självklart lite Melodifestival. Helt ok låtar som gick vidare. Tyvärr tog kvällen slut där, syster mådde dåligt. 

Men syster, du är bäst ändå.
 

Komiskt. Skrev precis om min vintervärld här uppe i norr och hur trött jag är på kyla (kanske jag inte skrev om direkt, men tanken är att det ska vara underförstått). Samtidigt i en sydligare del av Europa leker vuxna som barn i snön, överlyckliga över att få rulla runt i det vita. Hittade precis bilder på facebook på ett snötäckt  Gradac - min annars ljuvligt varma sommarvärld. Vilken grej! Så mycket snö har vi inte ens haft här i Göteborg i år. Än.

  
  
  

Lånade lite bilder från min kära svägerska Tina.

Nej, det händer inte speciellt mycket just nu. Mina jag och det mesta runt omkring mig sitter fast i ett vintermörkt ide. Hade en avtalad tid hos en läkare idag. Glad i hågen (för att ha en anledning till att få gå tidigare från jobbet) gav jag mig av strax innan fem. Plingade på en gång. Väntade. Plingade på en gång till. Väntade. Plingade på för tredje gången (ja, jag är envist ihärdig ibland). Tyst.

Jaha tänkte jag, vad gör jag nu? En varmare årstid hade jag glatt fortsatt min färd ner för Avenyn och vidare in mot de lite roligare kvarteren för att traska i affärer. Men nej, min vinterkalla februarihjärna stoppade mig där. Vände istället på klacken och drog mig tillbaka till mitt varma ide - jobbet. Ja, känner mig lite chockad över att jag självmant valde att gå tillbaka och jobba undan ännu lite saker. Snacka om tristess, eller kanske en just nu stillastående vardag.

Och för tillfället sitter jag i mitt andra varma ide, soffan, med en katthårig filt uppdragen till näsan. Kallt är det. Tänker på om jag inte ska göra ett försök till att piffa upp min andrahandslya ändå. Skulle förmodligen inte vara så dumt att lägga lite tid och pengar på en trivsel som faktiskt kan vara värd att lägga just lite tid och pengar på? Har i alla fall, när jag suttit här och stirrat, kommit på att jag gärna skulle vilja ha en röd (eller orange) 50-tals-inspirerad glaslampa. Kanske i hallen?

Dagens glädjekälla:
Får det att låta som att allt är urtrist och tråkigt just nu, men riktigt så illa är det inte (känns bara skönt att få gnälla lite ibland, är inte mer än mänsklig). Dagen i sig har inte varit speciell, däremot började den väldigt bra. Det är jag jätteglad för.

- Det snöar sa I-or dystert.
- Ja, det gör det.
- Och är kallt.
- Är det?
- Ja, sa I-or. Men hur som helst, sa han och ljusnade en smula, har vi inte haft nån jordbävning på sista tiden.

I-or är inte alltid dyster.

Känner på mig att Blund inte når fram med sin sandsäck inatt. Kanske är jag bara tillfälligt dyster (konstigt efter en underbart fin helg), eller kanske har jag bara lärt mig tolka Simbas alla tecken på oro.

Har inte kommit på riktigt vad jag menar med det. Kan just nu ha två betydelser:

1. Det har varit svårt att hitta någon inspiration och motivation de senaste dagarna. Har flera gånger fallit hårt från mitt rosa fluffiga moln, av olika anledningar. Pratade med B som sa att han mådde dåligt, då tappade jag fotfästet direkt. Allt funkar inte alltid som jag vill på jobbet, då snubblar jag lätt. Har varit sjuk, trött och slö, då blir det svårt att hålla balansen. Men så fort jag trillat har det funnits andra saker/personer runt omkring mig, som gjort att jag snabbt kunnat resa på mig, borsta bort dammet från knän och händer och börja klättra upp igen. Tyvärr har det tagit en del kraft att ständigt klättra och därför har både inspiration och motivation blivit lidande. Med andra ord - lite inspiration - till mig.

2. Jag har ändå lyckats hitta några små skvättar inspiration mellan klättrandet och fallandet, och en speciell skvätt vill jag dela med er. Därav - lite inspiration - till er.

Som ni vet invigdes jag härom dagen i Flickr-världen genom att skaffa ett eget konto (nej inga nya bilder, än). Däremot har jag lagt till ett annat konto som min kontakt - CIA DE FOTO. Underbara bilder som dokumenterar ett pars liv (tror jag, och de verkar vara från Brasilien). Blir rörd varje gång jag tittar på dem och det verkligen rör sig i magen av en massa känslor. Intimitet, spontanitet och enkelhet. Riktigt vackra foton som kan få min inspiration att förtjust skutta till av glädje även de tyngsta dagarna.



Dagens glädjekälla:
Dagens glädjekälla är egentligen inte dagens glädjekälla. Är snarare söndagens glädjekälla, men jag läste den idag och det gjorde mig glad. Fick ett mail från min extra-mamma Lotta. Hon skrev att om jag någon gång blir arbetslös borde jag bli författare istället. Hennes förslag på min första boktitel var "Dallaskyssar". Jag skrattade högt, för just "Dallaskyssar" har hängt med mig sen jag var riktigt liten. För er som inte vet eller minns, påminn mig en dag så berättar jag. Gillade i alla fall Lottas förslag. Kanske blir till verklighet en dag, lovade nämligen pappa för några år sedan att jag skulle skriva en bok om hans liv. Och den kopplingen skulle på ett knäppt vis faktiskt kunna fungera.

Men fanken vad kul det varit ikväll! Har lärt mig massor nytt om bland annat Photoshop, Flickr, Twitter och Facebook. Inga enormt komplicerade saker, men tillräckligt krävande för att min lilla hjärna skulle få kämpa. Roligast av allt är att jag äntligen lärt mig hur jag kan kopplat ihop saker på min Facebook-profil. Ja, jag är kanske efter, men det bjuder jag på så här en måndagskväll. 

Och har ni inget bättre för er tycker jag att ni ska gå in och kika på min allra första bild på Flickr. Jag lovar att det kommer fler, ska bara lära mig ännu mer och allt om Photoshop. Kanske också börja tänka på att investera i en riktig kamera. Mobilen i all ära men det hade varit kul med lite tyngre saker.

Dagens glädjekälla:
Känns överflödigt, räcker med det ni läst så här långt.

God natt!

 

Nöden har ingen lag och i krig, kärlek och utmaningar är det tillåtet att ta till fula knep. Tänkte därför utmana ytterligare två personer. Även om jag ändå inte når upp till 6 personer att utmana (vilket egentligen är kraven), vill jag inte vara sämre än Helena som utmanade mig i detta. OK, eftersom jag inte länkade till min första person, kan vi kanske säga att vi är kvitt?

Örjan – Det är dags för mig att ge igen för alla tentor och uppsatser. Du har precis blivit utmanad och jag hoppas du tar detta på lika blodigt allvar som jag tog alla tentor (självklart!).

Matto – Jag vet att du just nu går igenom alla dina fotografier. Leta därför fram bild nr. 6 i mapp nr. 6 och lägg upp den på din Flickr-sida. Visst, det kanske inte är en blogg först och främst, men tycker ändå det skulle kunna räknas till det.

Till er båda – fler instruktioner finns i posten nedanför »

Lycka till! :o)

Kul! Blev utmanad av Helena idag:

* Gå in i mappen Mina bilder (eller den mapp där du har dina bilder)
* Gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen
* Släng upp bilden på bloggen och skriv något om den
* Utmana sex andra personer och länka till dem, samt tala om för dem att dom är utmanade!

OK. Har ännu inte så jättemånga bilder på min kära lilla VAIO. De flesta är fortfarande fast i min Sputnik (annan historia), som förövrigt inte riktgit går igång som den ska längre. Väntar på att den ska piggna till igen så att jag kommer åt alla gamla minnen som gömmer sig där.

I vilket fall, blev glad när det visade sig att den sjätte bilden i den sjätte mappen var "Snattarspegeln":



Fotografen är visserligen, som ni förhoppningsvis ser, inte jag. Bilden kom i mina ägor den 18 januari 2008. Och jag älskar den! Med på bilden är helt underbara Anna (kär gammal vän), kalsongprydde Emil och lilla lilla purfärska Mina. Antar att den är tagen strax efter hemkomst från BB. Och ja, jag har frågat om det var OK att lägga upp bilden här.

Märker att det blivit mycket barn och husdjur på min blogg. Kanske beror det på att jag kommit upp i åldern då nära och kära börjat föröka sig. Inte mig emot i och för sig, blir fler små varelser att sniffa på och krama om för min del. Tyvärr är Mina än så länge en av de små jag inte fått tillfälle att träffa ännu.

Tillbaka till utmaningen då. Helena har ju redan hunnit före och utmanat de få bloggare jag följer och har någon typ av relation till. Blir därför inte så många kvar. Anna är given (även om du "bara" bloggar om Mina, men du får utgå från Minas mappar helt enkelt). Blir dock ingen länk dit (osäker på om Anna vill att jag länkar). De andra personerna är AnnaSara, även kallad Tjata och Maja-Stina på driftig.nu. Se nu till att gräva fram era finaste bilder med nr. 6 i mapp nr. 6!

Övriga som läser min blogg men inte bloggar själva (eller gör det i smyg) - känn er utmanade!

Blir ingen glädjekälla idag, även om det varit en helt OK dag. Framför allt känner jag att min energi börjar komma tillbaka efter flunsadimman. Däremot, blir det en fråga - Anna och Emil, en snattarspegel i taket i sovrummet?! Tja, det funkar i fotosyfte, bilden blev riktigt bra alla fall! ;o)

Det finns stunder då jag kan känna mig riktigt nöjd med att jag varit så förutseende. Speciellt de gånger jag kommit hem med storpack av batterier, glödlampor och värmeljus från IKEA - saker jag egentligen väldigt sällan behöver, men när jag väl behöver dem, behöver jag dem NU! Idag var ett sånt nu och utan mitt hamsterförråd av batterier, hade mitt early-saturday-balkan-singing-party aldrig kunnat bli av. Flera timmar senare känner jag mig fortfarande nöjd.

Dagens glädjekälla:
En underbar liten utflykt och en skål. Efter flera dagars soffliggande och ingen frisk luft, gav jag mig idag på stapplande steg ut i dagsljuset igen. Kände mig lite som en ljuskänslig vampyr, men mest som en ko släppt på grönbete - med andra ord lycklig! Skålen jag köpte på vägen hem står nu fylld med godis på mitt soffbord. Jag är återigen väldigt nöjd.

Ibland flyter de upp till ytan. Och när de spricker är det svårt att hålla igen.

Tänker på Saga och hennes föräldrar idag. Hon ligger för tillfället i Köpenhamn och kämpar för sitt liv. Bara två dagar gammal slutade hon igår att andas. Efter akuttransport till Umeå, genomförd operation med ett specialistläkarteam från Stockholm och därefter sjuktransport till Köpenhamn, har hon fortfarande inte gett upp. Väntar på nyheter och hoppas på det bästa.

 

Har hela hösten och vintern haft 3 mycket trogna följeslagare - Snor, Halsont och Huvudvärk. Huvudvärk är den som oftast är på besök och tar då gärna med sig Halsont . Snor är ingen stammis, men dyker upp då och då för att göra sig påmind. Nu är de här igen, alla tre. Huvudvärk håller låda, Halsont hänger på och Snor är kanske lite mer blyg, men är igång ganska bra ändå. Den som oftast blir glad när trion är på besök är Simba. Då får han ha mig alldeles för sig själv mysandes i soffan. Jag blir visserligen också glad när Simba är glad, för det betyder att jag får sova om nätterna. Och när Sömn kommer brukar festen ta slut för Huvudvärk, Halsont och Snor. En riktigt härlig party-pooper! Hoppas därför att det blir ett dött party denna gång. Jag tänkte nämligen gå på fest i helgen med vänner jag mycket hellre träffar än Snor, Halsont och Huvudvärk.  

Dagens glädjekälla:
När jag för en liten stund sedan läste alla kära vänners och familjemedlemmars fina kommentarer. Ni är underbara, tack för att ni finns :o